Det är bra nu

Det har varit en del reaktioner men vi har det ok.
Min sambo har fått sitt hus sålt och nu har det börjat sprattla i leden, de led som varit tysta i två års tid. Jag tycker det är positivt ändå fastän hans barn kallar mig för ”apa”, min systers favorituttryck.
Det är bra att min sambos äldste dotter börjat kontakta sin farmor, jag hoppas att det föder ringar på vattnet och att fader och dotter äntligen börjar få en bra kontakt utanför min syster och hennes sjuka verk.

Det var inte problemfritt när jag och min blivande man blev partners

Allt min syster kan utnyttja det utnyttjar hon och nu har jag fått veta ytterligare en sak hon planterat.
Alla hennes planteringar är ruttna och stinker, de tar död på människor och är ytterst destruktiva.

Om ni inte redan visste så är jag och min blivande man släkt med varandra. Vi är vad vi kallar häruppe i norr för tremeningar. Båda våra farmödrar var systrar, våra fäder är kusiner och det gör mig och min blivande man till kusiners barn = tremeningar, vi är alltså tremeningar, det är således också min syster med min blivande man och de har aldrig haft några meningsskilljaktigheter. Min blivande mans straff är att han blev tillsammans med mig och där använder min syster, ”förskollärarchefen”, hans barn som vapen.

Min blivande man berättade för sitt ex som han har två döttrar tillsammans med att han blivit tillsammans med mig. Han ville att hon skulle få informationen från honom och inte från någon annan. Det gick jättebra och allt var lugnt.

Sen bröt helvetet loss och yngsta dottern kom att må så dåligt att hon utvecklade livsfarlig anorexi. Vad vi inte visste om då och som i samma tidsrymd hände var att min käre systerson kontaktade en av våra gemensamma vänner och berättade att jag blivit tillsammans med min kusin och att det var jätteäckligt och inavel. Vår gemensamme vän ifrågasatte varför det skulle vara äckligt och när vi båda är över 50 år så kommer vi ju inte skaffa barn. Vår gemensamme vän hade på grund av detta åtskilliga bråk med min käre systerson.

Strax efter i samma veva får jag ett handskrivet brev från min blivande mans ex där hon skriver att det äckligaste av allt med mitt och min blivande mans förhållande var att vi var släkt. Det kopplar jag nu och förstår att det var min sjuka syster inplantering, samma som min käre systerson fick vara budbärare av. Hennes inblandning i att konfliktupptrappa något som inte var en konflikt från början. Min blivande mans ex skrev en massa nedvärderande saker om mig till mig, såsom att jag var en hora, en idiot, någon som förstörde harmoniska familjer med mera.

Jag kastade tyvärr detta brev eftersom jag trodde då att det var en initial kris som kan uppkomma när ens ex träffar en ny partner. Men i detta fall var det en konflikteldning från min syster där hon etablerade en relation med min blivande mans ex och eldade på till den milda grad och gav sig inte ens när hans yngsta dotter mådde så dåligt att hon nästan svälte sig själv till döds. Det var mycket nära och dottern fick ligga på sjukhus i över en månad. Det var kritiskt med hjärtsvikt och allt.

Idag skriver min syster varningar till våra gemensamma släktingar och vänner med misskrediteringar av mig och min blivande man att de inte ska umgås med oss. Hon påstår att vi lever i ”alkoholiserad dekadens” och använder sig av generaliserande termer såsom att ”-Alla tycker så”. Jag undrar såklart vilka dessa ”Alla” är. De av mina släktingar som jag har kontakt med som hon skickat detta till har svarat att de bestämmer själva. Och då svarar hon att de får avgöra själva men va fan, hon ställer ju ultimatum, antingen är man med henne eller emot henne, vad är det för valfrihet?

På tal om ”alkoholiserad dekadens”, under påsken kom de på oavtalat besök till min systersons son där avtalade besök var nödvändiga. Då skyllde min syster på att hennes man var så bakfull att min käre systerson hade fått köra bilen och han agerade som en zombie under besöket så till den milda grad att ”alla” närvarande reagerade över hans tillstånd. Det underminerar min systers omdöme och det är inte snyggt att inte sopa framför egen dörr innan man börjar klaga på andras. Men jag gillar faktiskt att de avslöjar sig själva.

Min älskade farmor och hennes matrecept

Min farmor var en mycket speciell person i mitt liv, jag minns hennes doft, hennes sånger, hennes sagor och mest av allt hennes stöd till mig som person under min uppväxt och såklart hennes himmelsgoda mat! Otaliga är de gånger jag ätit mig proppmätt hos henne och precis när det känts som man skulle svimma av mättnad så frågade hon vad man ville ha för mat nästa dag.

När min älskade farmor dog så skulle vi släktingar dela upp hennes saker mellan varandra, jag kände inte att jag hade plats i min lägenhet i Stockholm för mera saker även om många av hennes var mig kära, men en sak ville jag ha och som var så mycket min farmor. Hennes kokbok. Det var en blå kokbok som heter ”Vår kokbok”, utgiven av Rabén & Sjögren 1962.

Det var en trasig kokbok där farmor hade tejpat ryggen, hon hade handskrivna recept som hon förvarade i den boken och den användes flitigt när hon lagade sina fantastiskt goda rätter.

Jag fick den boken men tyvärr fanns inte hennes handskrivna recept kvar i den. Det fanns bara några urklippta recept från Hemmets Veckotidning och så en mängd vykort som min syster skickat till farmor samt julkort som även dem var sända från min syster.

Jag blev ledsen då recepten inte fanns kvar och min syster sa att det var min faster som plockat bort dem.
Jag förstod aldrig varför min faster skulle kunna göra något sådant, det jag bad om efter min farmor var ju värdemässigt långt ifrån allt som fanns att ta, man hade ju kunnat skriva av om det var något recept som man också velat ha.

Jag inser nu att jag borde ha frågat min faster, jag tror inte hon tagit något.
Jag tror och är ganska övertygad att någon annan tagit och istället satt in vykort från avsändaren.
För jag tror inte att farmor, om hon nu ville samla vykort i kokboken, enbart skulle ha samlat syrrans vykort där. Jag hoppas min syster mår väl över att hon inte unnade mig farmors receptsamling, dock har jag kvar min mamma som lagar mat precis som farmor och vi håller på att återskapa det syrran tagit bort. Rätt efter rätt har räddats, dock inte med min farmors handstil.

Jag var ful som en apa som barn

Ja så säger min syster.
Min syster har idag besökt en gemensam släkting och ett sällskap runt denna som inte är insatt i vår konflikt. Inför hela denna till viss del ovetande församling ställde min syster sig upp och deklarerade att hon, för det var ju hon?, som brytit kontakten med mig och med vår gemensamma moder. Vidare berättade hon inför ett litet barn som tycker om mig, att jag var ”ful som en apa som barn”.

Det är sorgligt att min syster är så avundsjuk så att hon måste deklarera även inför små barn som tycker om mig att jag var ”ful som en apa”. Samtidigt försöker hon begränsa mina sociala kontakter genom att förminska mig. Ser man det genom den lilla flickans perspektiv så blir hon ju faktiskt skrämd att våga tycka om mig och att ha fortsatt kontakt med mig för syrran är ju en aktoritet, och syrrans åsikter har stor betydelse för hur syrrans gillande av det lilla barnet faller. Självklart vill ju detta lilla barn även bli omtyckt av min syster, vilket dilemma.

På samma samkomst deklarerade min syster flera gånger att hon var förskolechef och detta kan även skrämma mig, om man har benägenhet att förminska barn och till och med påstå att de är fula som apor så undrar jag över lämpligheten. Men jag antar att detta är ett undantagsfall och gäller bara mig?

Syftet med denna blogg

Jag hittar inte var jag allmänt kan skriva om syftet med denna blogg men jag finner det viktigt att jag gör det ändå så det får bli i en postning bland det andra.
Min syster har av vad jag förstått ämnat att stämma mig för förtal, så antyder hon åtminstone på facebook.
Det kan man göra men där är det viktigt vad den anklagande har för syfte.
Mitt syfte är att bearbeta min uppväxt och hela mitt liv för min syster har ställt saker på sin spets och drabbat så många i syfte att komma åt mig. Jag kan ta allt men inte de personer hon använder och ställer till elände för utanför mig. Jag har rätt till min historia, något hon förnekat mig i hela mitt liv.
Jag har tidigare skrivit och jag hävdar fortfarande att hon förvanskat och förvägrat mig rätten till min egen historia och hur jag ska ha rätt att uppfatta den. Det är väl därför hon nu hotar och kanske tänker genomföra ytterligare en stämning, den tredje i ordningen.
Denna blogg är min historia och den har jag rätt till. Den är skriven anonymt och enbart i syfte att få hjälp att bearbeta. Jag får mycket hjälp av de få som läser den och det ger mig väldigt mycket och det handlar väldigt mycket om ytterligare frågor som jag måste bearbeta. Jag avser senare att kanske ge ut en bok men i dagsläget räcker det med denna ostrukturerade dokumentation. Jag kan inte se det någonstans olagligt att ge ut en självbiografi även om den i sin första upplaga är dokumantationsform i en blogg. Kan ni?

Min älskade systerson

Det finns en person i mitt liv som betytt extra mycket för mig, ja förutom mina egna barn för de har allra högsta om man nu ska göra en rang i hjärtat.
Min systerson föddes när jag var 11 år och stoltare moster än mig får man leta efter. Gud vad jag älskade detta barn. Men hans väg genom livet blev inte lätt och jag såg inte vad jag borde ha sett. Jag försvann till Stockhom när jag var 17 år och han bara 6 år.
Jag har nu fått veta att våra närmaste släktingar såg hur min syster försummade sina barn, först min äldste systerson och sedan min yngre systerson.

Jag hade ingen insyn för att jag bodde så långt bort och jag befarar att jag inte skulle sett det ens om jag bodde närmare för jag var så insyltad i allt sjukt som förekom.

Min syster hade en hängivelse att ta fosterbarn, tänk på det alla ni som söker hjälp hos soc. det finns människor som tar fosterbarn av egoistiska och ekonomiska intressen enbart, det är absolut inte bra för de barn som behöver sann och riktig hjälp.
Min syster satte alltid fosterbarnen före sina egna barn, det blev på bekostnad av dem som dessa barn fick utrymme. Min syster fick en favorit som smärtar mig mest för den gjorde så ont för min äldste systerson. Vi kan här kalla honom för Sune. Sune var bäst och vackrast i allt. Det blev en sådan konflikt i hemmet att min äldste systerson som då var 14 år fick flytta hemmifrån. Lika en fosterdotter som också fick lämna hemmet för Sune var värd mer än dem tillsammans.
Jag hade för tillfället ett fritidshus i den byn som min syster bodde på. Där fick min systerson bo och min mor bodde också i byn och stod för att laga mat till honom och försöka få hans tillvaro att kännas bra.

Några år senare när jag fått barn och levde i ett äktenskap så bodde min äldste systerson hos oss. Hans mor skulle komma och hälsa på och han var så himla glad, han duschade, parfymerade sig och satte på sig de finaste kläder han hade. När min syster anlände så var det i släptåg med sin älskare och denna Sune. Hon kramade Sune hela tiden och han var så underbar. Jag såg hur min äldste systerson sjönk med blicken, hans mamma såg honom inte, den mamma han längtat efter och sett fram emot. Efter middagen så tog vi fram ett sällskapsspel och min syster bestämde rätt fort att hennes lag bestod av hennes älskare och denne Sune. Kvar fanns min äldste syterson, han fick vara med mig och min dåvarande man. Jamen fyfan, jag led med min äldste systerson och hade lust att skrika ut den smärta hon måste vållat honom men jag höll tjäft.

Jag minns alla samtal jag fick från min äldste systerson när jag bodde i Stockholm, han var bara kring 10 år när han berättade sin första affärsplan och vilket fint hus han skulle bygga och där jag såklart skulle bo med honom. Gulleunge! Han åkte ofta ner till min mor på skolloven och ett av bevisen över hur mycket min syster brydde sig om honom var att kläderna var under all kritik och han hade endast mockasiner på fötterna. Mamma fick göra en shoppingrunda det första hon gjorde för riktiga skor och riktiga kläder måste ju en unge ha. Mokasiner??? de klarar ju inte glas och grus som finns på gatorna.

Men min äldste systerson, min älskade unge, förvandlades till en skitstövel. Det blev stölder och svek mot de som älskade honom mest, det fanns nu en mängd bedövande droger som betydde mer. Och jag kan förstå en del av det när han själv blivit så sviken. Jag borde sett mer men jag var förblindad. Hans mor kunde man inte alls räkna med för när jag ringde till henne och berättade att hennes son var amfetaminmissbrukare så slog hon bara ifrån sig och att han skulle få reda upp det själv. Jag var ju livrädd för min systersons liv, men hon ville inte veta av det.

Min systerson bodde sedan hos min far och pappa upptäckte och hann ta av honom det gevär han tänkte skjuta av sig skallen med. Det blev åtskilliga kvälls och nattliga samtal med honom där jag ville att han skulle komma ner till Stockholm och bo hos mig.

Men istället blev jag utnyttjad som alibi för ett rån och senare dog en man. Det gick inte så bra för min älskade systerson. Den pojken var så fin och den pojken älskar jag, men inte vad som nu blivit. Och min syster, ja hennes kärlekslöshet tar jag helt och hållet avstånd ifrån. Det är ingen bra mor eller medmänniska.

Det finns mycket mer att skriva om detta men jag tror det får räcka här så länge.

Jag går från klarhet till klarhet

Det känns som jag vaknat från en dryga 50-årig mardröm och börjat finna att ingenting i den var sannt. Allt eftersom jag träffat och pratat med människor som varit inblandad i den så faller allt tillbaka på att min systers beskrivningar varit falska.

Om man läser på om narcissistisk beteendestörning så står det klart och tydligt i beskrivningen att en sådan person inte drar sig för att begränsa ditt sociala liv och att den gladeligen berättar förminskade saker om dig men lägger dessa påståenden på andra personer, och detta gör de i allra ”bästa välmening” för dig i förtroende, ja så tror du att det är.

Detta har hänt i hela mitt liv och har för mig lett till att jag tagit avstånd från dessa personer. I vissa fall har jag även varit avogt inställda till dem när jag träffat dem. För personer som tycker så illa om mig har jag inte velat ha i mitt liv.

Jag begriper nu att de inte förstått ett dyft, de vet ju inte vad min syster sagt om dem till mig. Jag har nu börjat en intressant resa och jag kommer att kontakta dem en efter en. De jag hittills har kontakt med har punkterat alla villfarelser min syster pumpat mig med och de har börjat ifrågasätta min systers avsikter.

Det svåraste i denna karusell är de personer som fortfarande är i beroendeställning till min syster, de får jag se som förlorade tills vidare. Men mitt sociala nätverk växer sig brett i en omfattning jag förut inte trodde fanns. Jag fattar inte nu att jag av kärlek och önskan om att ha en frisk familj gick med på så mycket och svalde så mycket skit i tron att familjen var det enda jag hade.

Nog har jag en familj, men den är inte min syster eller min fader, möjligtvis mina systersöner men de är i beroendeställning just nu, kanske vaknar de också upp när de passerar de 50 åren, vem vet? Då kommer jag finnas här för dem om de behöver, men inte just nu.

Det lösenordsskyddade inläggen nedan

Jag skulle vilja att alla kunde få inblick i mitt liv men ibland inbegriper det människor som ännu inte förstått/förmår eller är beredda att liksom mig lägga upp korten på bordet på det sätt jag gör.
Jag kan inte skriva allt när det inbegriper en annan människas liv så därför kände jag mig nödgad att lösenordsskydda den händelse som nedanstående inlägg handlade om.

Dock kan jag för er berätta att det handlade om en sak som är känslomässigt starkt omtumlande för min mamma och att min syster valde att anonymt skriva ett brev i en annan människas namn. Detta brev anlände i veckan som nyss varit. Hade inte min mamma redan känt till alla omständigheter så hade detta vållat en hel del frågetecken, förvirringar och djup sorg.

Det är svårt att förstå min systers intentioner att vilja så illa och tro på något klumpigt sätt att vi inte skulle förstå att det var hon som agerade. Vi vet och jag tänker inte längre försöka förstå henne eller göra omskrivningar för hennes skull. Den person hon agerade som är ett litet barn och hon har inte frågat dess vårdnadshavare om tillåtelse att agera i det barnets namn, hon har självsvådligt använt ett litet barn för att försöka såra min mamma.

Det enda jag kan säga om hur jag upplever detta är usch och fy!

Lösenordsskyddad: Det kom nyss ett anonymt brev till min mor

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Tänk vad strävan efter en snygg fasad kan ställa till

Jag har haft ett givande samtal med en vän och jag tackar henne för det gav mig förmågan att formulera en mycket viktig sak:

En narcissistiskt störd person utnyttjar att man är rädd och försöker hålla en snygg fasad utåt.

Min fasad är rämnad och jag är inte längre rädd. Nu ska skiten upp i dagsljus!
Det är precis så det är.

Så länge jag kan minnas under min barndom och uppväxt så har jag alltid levt under hot att obehagliga saker ska hända och avslöjas om jag inte gör som min syster bestämmer. Från början var det misshandel och senare handlade det om denna förbannade fasad. Människor skulle få veta hur dålig jag var på det ena eller andra sättet.

Allt har utnyttjats och även mina barn även om jag där dragit i handbromsen och sagt ifrån, där har gränsen gått för mig att krypa ihop och det har alltid lett till konflikt för hennes otillfredsställda kontrollbehov.

Till och med när jag inledde en relation med min älskade sambo så kände jag rädsla, det borde ju vara ett av mina lyckligaste stunder utan oro. Jag berättade för honom att jag var rädd för hans skull. Jag var rädd att min syster skulle ge sig på honom om han blev tillsammans med mig. Vilket också skedde. Han gick från att ha en god relation till sina barn och vara en omtyckt person för min syster till att bli en person hon svartmålade hos både soc och hos våra gemensamma släktingar. Hon hade  inlett en kontakt med hans ex och har stött en konflikt som inte alls hade behövt bli mellan föräldrar om hon inte lagt sig i. Hans ena dotter blev så sjuk att hon slutade äta, det utvecklade sig till livshotande anorexia och hon var inlagd på sjukhus i två omgångar där det var fara för hennes liv.

Jag tänker inte lägga ut dem här, men vi har fått utskrifter från soc över deras tjänsteanteckningar och min syster figurerar mer än vad vi trott i den utredning över min sambos barns tillvaro som gjorts. Jag tror inte hon är medveten om att det dokumenterats. När man läser så borde hon diskvalificeras att ens jobba med barn, hon som är förskollärare drivs så destruktivt för hämnd att hon inte ser klart hur hon skadar barn.

Min sambo har hur som helst till soc sagt att min syster inte ska anlitas i något sammanhang som gäller hans barn, det må så vara att hon allierat sig med barnets mor men i professionella sammanhang så ska hon hållas utanför.

Min vän trodde för ett ögonblick att denna blogg handlade om saker som skett långt tillbaka och att man kanske ska släppa och gå framåt. Men som ni ser så handlar den om saker som händer idag, just nu. Det pågår och det dyker hela tiden upp nya saker och allt jag kan göra är att släppa fasaden och låta skiten komma upp i dagsljus.

Den är inte mitt ansvar, inte min sambos heller, vi drabbas visserligen men ansvaret ska vara där det hör hemma.